Uppdatering och nya skor

Så har det blivit dags att uppdatera här. Jag har fått frågan om detta är en träningsblogg eller en blogg om min 40-årskris. Samma sak säger jag…

Det är ju lite svårare att träna hårda pass själv så det har tagit emot lite då och då. Jag har ändå försökt hålla lite kvalitet på träningen och ha en mening med de pass jag kört. Jag har blandat intervallpass med längre återhämtningspass och även försökt klämma in något fartpass. Tyvärr har man ju för snabba kompisar, så mitt planerade pass med ett par kilometers uppvärmning följt sv gärna 5-6 km fart grusades av Robbans starka ben. Uppvärmningen blev alldeles för snabb och sedan gick det lite för snabbt under själva fartdelen. Bara att bita ihop och hoppas att jag kan ta honom om några år…

På lördag ska jag springa Falkenbergs stadslopp, 10 km, så fokus har legat på det senaste veckan. Den 25:e körde jag längre intervaller, 2*2000 m och sedan 2*1000 meter och låg strax under 4:30 på intervallerna. Idag har det blivit ett kortare, 5,2 km, återhämtningspass med Julia i, ta-dam – mina nya skor!!

20130725-223218.jpg

Snabba rackare som jag ska köra i på lördag! Pers?

Löpning är målet

Ingen rast, ingen ro! Har börjat perioden efter Vansbro bra. I torsdags, den 13 juli, körde jag ett pass som var tänkt som ett långdistanspass som inte skulle vara så ansträngande. Så rätt tänkt… Redan efter 25 minuter var jag helt slut, ingen energi, inget klipp i steget… Jag fick i mig lite vatten och efter några minuter lossnade det lite. Sprang en fin sträcka huvudsakligen på asfalt, men jag fick in lite grus ändå. Totalt blev det 10 km på prick en timme. Hade varit bra om det inte varit för dippen i början.

Dagens pass blev drygt 11 km i sidsnörning tillsammans med Jimmy som också ska springa Lidingö. Hans önskan för dagen var ca en mil på grus, inte för kuperat. Vi hade ingen större lust att åka till Skatås utan tänkte att Sisjön kunde erbjuda detta. Fina grusvägen hittade vi, distansen också – det dom fattades var väl hur kuperat det var. På våra knappa 12 kilometer steg vi 222 meter enligt GPS:en. Lite för mycket för att vara ett lätt pass. Däremot är det säkert mycket bra träning, och klarar jag 17-18 kilometer i den banan på 6:00-tempo så kommer nog Lidingö att gå galant!
Planen nu är att få in helst fyra, men minst tre, pass i veckan; ett intervallpass med Högsbo, ett snabbdistans på kanske 8 km (och två km uppvärmning) och sedan ett långpass på i början 13 km och sedan upp mot 17-18 km. Borde gå att f till, och borde lämna mig ganska väl förberedd!

Nästa mål: Lidingö

Så är det slut på vilan och dags att sikta mot Lidingöloppet. 79 dagar kvar och tills dess måste jag lägga minst fyra löppass i veckan.
Jag sprang spåret runt Lindesjön som är drygt sju km. Planen var att ta det mycket lugnt men det var så underbart att springa längs med sjön i den varma kvällsskiften att jag tryckte på lite mer än planerat. Det höll ganska bra, men efter fem km och ett antal ganska branta backar kände jag att det började suga i benen. Jag tror att jag kände av krampkänningen från Vansbro.

Sammanfattningsvis var det ett skönt pass, skönt att vara igång inför Lidingö. Fullt fokus på löpning fram till september nu!

One down, three to go

Så var det dags för sommarens stora begivenhet – i alla för i livet för den här bloggen – Vansbrosimmet!

Planen förmiddagen var att komma iväg kl nio för att ha gott om tid för eventuellt trafikkaos och annat. Min kära mor hade erbjudit sig att följa med som moraliskt stöd. Välbehövligt efter genrepet häromdagen. Efter panikinköp av vaselin och något energitätt var vi på väg någon minut efter nio.

Resan upp mot Dalarna gick bra och några mil innan Vansbro började skyltningarna. Vi blev anvisade parkeringsplatser och enligt informationen skulle det vara promenadavstånd till allt. När vi gick över den nya hängbron över Västerdalälven började det verkligen kännas att det var på riktigt, pirr i magen!

I startområdet var det massor av folk, tusentals bokstavligen. Av någon anledning tyckte alla dessa människor att det var en bra idé att simma tre kilometer just idag! Kö för att hämta ut startkuvert med mössa och annat, sedan en tur tillbaka därför att jag inte fått ut något klistermärke att märka min påse med.

Vi hade med oss smörgåsar och kaffe så jag försökte fylla på med energi. Köpte en Enervitgele, har ju haft mycket bra resultat med deras geler tidigare .
I och med att jag inte hade någon riktig koll på hur starten egentligen gick till, hur lång tid det tog att gå till startområdet eller vilka kläder man ska ha med sig i sitt ombyte gick jag till starten redan kl 12.45 (start kl 13.48). När jag närmade mig startområdet var det fullt med folk som bytte om på järnvägsspåret och satt överallt. När jag väl bytt om, smort mig med vaselin och lagt ombytespåsen på vagnen var det fortfarande gott om tid. Gott om tid som mest är en belastning om man står mitt i solen i en trång, varm dräkt med händerna kladdiga av vaselin.
Så äntligen var det dags för vår startgrupp och efter uppvärmning var det dags att först aktivera chipet och sedan starta tidtagningen genom att scanna det en andra gång. Jag kom ut i vattnet sent, tog tid på mig att sköljs glasögonen och sakta doppa mig. Mer om detta senare!

I och med att jag var långt bak lade jag mig långt ut i älven för att inte simma in i så många. Första tusen meterna gick väldigt bra med endast en dragning i framsida vänster underben. Däremot fick jag direkt krampkänning på baksidan av vänster lår när jag tvingades ta några brösttag.
Andra tusingen gick också fort och jag kände att jag kunde hålla på med detta hela dagen. Härlig känsla!
När banan vände upp i Västerdalälven vände detta. Det blev märkbart kallare och motströmmen kändes direkt. När strömmen ökade ville alls vara så nära bryggorna som möjligt så alla trängdes ihop, fler att simma om och fler att krocka med och sparkas av. När först 500-metersskylten och sedan 200-skylten dök upp på kanten var det bara att bita i och kämpa på! In under rampen där chipet skulle registreras en tredje gång och sedan var det över! På svajiga ben och lätt yr följde jag strömmen av människor mot ombytespåsarna och sedan varma duschar.
Vadan detta om glasögon och att sakta gå ner i vattnet? Jo, min tid i mål var 1.00.05! Jag har ju förvisso inte haft några direkta förhoppningar om tid, men det hade ju känts bra att komma under timmen. Min tid för mig lite att undra över dem dom angett att de simmat lugnt bröstsim och kommit in under timmen. De som simmade jämt med mig simmade mer än lugnt bröstsim… Inget att göra med min tid, bara att komma tillbaka en annan gång!

Efter mat från tältet, uthämtning av diplom och inköp av den obligatoriska t-shirten tog vi oss mot bilen och hemresan. Mor fick köra, det var trötta ögon på mig.

Sammanfattningsvis var detta en mycket trevlig dag som lämnade en mycket god eftersmak! Mina tvivel om mina förberedelser och förmågan att simma OW kom lite på skam.

Idag har det varit vilodag men imorgon är planen att börja köra med siktet inställt på Lidingöloppet!!

20130708-222259.jpg

20130708-222336.jpg

Sista rycket

Så, nu är det inte mycket kvar. All träning som kan göras ska redan vara gjord, alla förberedelser ska vara klara.

I torsdags körde jag ett sista pass i Kungsbacka simhall; uppvärmning tre hundringar, sen femhundra i lagom fart och sedan några snabba hundringar. Känslan var bra även om passet i helhet var lite kort. Viss panik över att jag inte kört några OW-pass men det är inte så mycket att göra åt.

Fredagen är första semesterdagen och den tillbringades i bil för att hämta upp dottern hos farmor. Planen är att åka från Lindesberg på söndag till Vansbro och på så sätt få få en ok resdag. På eftermiddagen testade jag dräkten för första gången i vatten… Blåsigt, vilket ledde till små vågor, och förmodligen högre vattentemperatur än man kan förvänta sig på söndag. Trots ok förutsättningar var det förvånande jobbigt! Jag kände mig som en nybörjare; omöjligt att hitta någon rytm, svårt att hålla kursen – andning rakt fram med huvudet ovan vattnet ser lätt ut på Youtube men är svårt i verkligheten – svårt med balansen, kanske på grund av det extra flytet iom dräkten, vilket leder till att jag kopplar på mer benspark för att kompensera. Sammantaget hade jag behövt mycket mera övning i dräkt, ja mycket mer träning överhuvudtaget.

Jag har mycket svårt att göra någon som helst bedömning av vilken tid jag kommer att få. På träning har jag inte simmat mer än en (1 !) km i sträck men känner att det inte är något större problem. Dessvärre är det en helt annan sak i våtdräkt. Å andra sidan läser man kommentarer om någon som tränat ett par tre gånger och sedan kommer in under timmen. Andra simmar bröst i lugnt tempo och klarar ändå timmen. Med andra ord; den som lever får se!

20130705-214329.jpg

Simning, våtdräkt och viss oro

Så dök då min efterlängtade våtdräkt upp! Trots garanterad dagen-efter-leverans från Wiggle så tog det alltså fyra dagar från att leveransen kom till Göteborg tills att jag får paketet i mina händer. Ingen skugga på dem som arbetat i kundtjänst, men man undrar ju hur svårt det kan vara att skicka ett paket från Hisings Backa till Opaltorget. För ett speditionsföretag borde det vara easy-peacy, men icke!
När det sedan var dags för test var det nästan omöjligt att få på dräkten! Jag har frågat tre olika personer om storlekar på BlueSeventy-dräkter, jag har mätt mig, vägt mig och funnit mig värdig. Enligt alla tabeller ligger jag mitt i, eller i nedkant av, storleksrekommendationen. Jag gjorde som man ska när man ska ta på en dräkt, men den var rent djävulskt tight! Lite stärkt av en kommentar på nätet att dessa dräkter tydligen blir något mindre klaustrofobiskt tighta efter ett par träningspass testade jag att få på den idag, och det gick lite lättare och den satt lite bättre. Bättre lycka imorgon och någon gång nästa vecka måste jag köra något pass OW, be it saltvatten om så måste.

Nog tjatat om detta! I torsdags körde jag ett simpass efter jobbet, 200 m uppvärmning sedan 1000 meter och ett par hundra meter nedsim. Kändes helt ok men det gick över när jag fick sällskap i banan och blev rejält frånsimmad. Ledde dessutom till att avskummet inte blev helt lugnt heller…

Har känt lite tryck över bihålorna sista dagarna så jag kör cortisonspray istället för nässpray och hoppas att det lägger sig. Ska mycket till för att jag ska ställa in nästa vecka…

En vecka kvar, det närmar sig!

Simning – och besvikelse

Dagens inlägg var tänkt att vara ett inlägg i triumf. Dels har jag simmat efter flera dagars förkylning, dels hade jag tänkt begå bild-inlägg-premiär på min nyinköpta våtdräkt, men av  det blev det inget.

Vad gäller simningen, eller snarare frånvaron under hela midsommarhelgen, så hade jag rätt i mitt antagande förra veckan; det var en spirande förkylning jag kände i min kropp och hals på torsdagskvällen. På fredagen, själva midsommarafton och till råga på allt min födelsedag(!), vaknade jag med duktigt ont i halsen, rinnande näsa och allmän sjukdomskänsla i kroppen. Väckning av familjen som kom med små presenter (ett vätskebälte… jag känner ingen press hemifrån!!) och sedan lyxig frukost med hembakta frallor. Midsommar firades traditionsenligt hos kompisar och dagen fungerade, även om jag inte kände mig helt hundra. Lördagen var inte mycket bättre men redan på söndagen kände jag att det var på väg åt rätt håll. Måndag blev en säkerhetsdag och idag kände jag att det borde fungera. Ingen trötthet i kroppen (mer än normalt) men lite irriterad hals. Beror säkert på svullnad i näsan, eller nåt.

Så då blev det simning idag i alla fall.  30 minuter, mest hundringar men avslut med ett par två-hundringar. Kände mig stark men ambitionen att bara köra fristil, i god stil, kanske får stryka på foten. Får se hur det känns (och hur mycket träning jag får in fram till start – en parentes – i träningsråden till Vättern stod det något om de med för lite förberedelser, och kontentan blev att det är bättre att träna ända in i kaklet än att försöka vila sig i form. Hellre komma till start med träning i kroppen men lite sliten än aldrig så utvilad men otränad. Varje minut man lägger nu kommer att ge en något lättare resa 7 juli)

Sen till det tråkiga – min våtdräkt. En BlueSeventy Pivot från Wiggle. Extra betalning för garanterad leverans nästa dag, men någon fuckar upp rejält. Meddelar DHL att jag vill att paketet ska lämnas på närmsta Service Center, men ser ändå att paketet levererats till adressen kl 13.31. Inget paket hemma, ingen har sett eller hört något, och inget paket på SC. Ringer kundtjänst som lovar att undersöka och återkomma under morgondagen. Mycket trevlig kvinna och de kommer säkert att försöka ta reda på vad som har hänt, men jag måste ha min dräkt och jag antar att det kommer att ta ett tag innan de går med på att betala en ny dräkt. Eller så hittar de den och ska hämta den och skicka till mig. Tyvärr har jag inte såå många dagar att spela på och jag är inte intresserad av att täcka upp för deras misstag. Får se hur det hela utvecklas!